Det är inte enkelt att se helheten. Visst har vi alla haft arbetsplatser där, i efterhand, uppenbara misstag gjorts och man insett att vissa skador kunde undvikits.

Är man riktigt smart, så gör man ett bra arbete i förväg. Och då, då ringer man Tommy WIlén.

Dan tog anställning som cykelbud, pressades till omänskliga gränser och förbi för en ovärdig ersättning. Han fick sista-minuten-jobb trots att den beslutade arbetsdagen var slut, och fick se listor där man mätte allt mellan himmel och jord. Allt för att du ska få din pizza några sekunder fortare.

Artikelserien:

https://www.sydsvenskan.se/2020-10-18/sa-pressar-foodora-sina-cykelbud-att-trampa-fortare

Angela Nihlén har bland annat varit på Live It Experiences, Daymaker och Great Place to Work, och har nu startat Culture by Design tillsammans med Teresa Acuna Lopez.

På Culture by Design arbetar dom med konsulting, utbildning och även en del rekrytering, det är minst sagt bråda dagar.

Vi hade ett härligt samtal om medarbetare, kultur och hur man organiserar företag till framgång.

Nyttiga länkar:

Angela Nihlén

Culture By Design

Pressmeddelande

Sponsor:

Arbetsplatspodden sponsras av Bokadero.se, en digital marknadsplats för bokning av talare.

Det är ju inte bra.

Tur då att vi har experter som Joakim Scholander, dagens samtalsgäst i Arbetsplatspodden. En självutnämnd ljudnörd och ett akustiskt geni som med sitt företag Strategisk Akustik löser allehanda problem med ljud man kan ha på arbetsplatsen, så arbetsro kan råda och produktiviteten flöda. Vi fick en pratstund om öppna kontorsytor, ljudnivåer och verktygen som behövs.

Nyttiga länkar:

Joakim Scholander på LinkedIn

Strategisk Akustik

Arbetsmiljöverkets ljudapp

Sponsor:

Arbetsplatspodden sponsras av Bokadero.se, en digital marknadsplats för bokning av talare.

Vi pratade om medarbetarskapet, nuvarande utmaningar för ledare, vad definierar en bra arbetsplats och hans nya bok, bland mycket annat.

Boken kan köpas på Bokus här.

Stefan Söderfjäll på LinkedIn

Leadforward

Sponsor:

Arbetsplatspodden är sponsrad av Bokadero.se, en digital marknadsplats för bokning av talare.

Cecilia Österman forskar på sjöfartens arbetsmiljö, och vi hade ett spännande samtal om olika lagar, arbetsroller ombord och vad som kan stärka säkerheten.

Sponsor:

Arbetsplatspodden är sponsrad av Bokadero.se, en digital marknadsplats för bokning av talare. På Bokadero.se kan du själv lägga ut en kostnadsfri annons att du söker en föreläsare inom exempelvis arbetsmiljö och få förslag på upplägg med priser direkt från talarna. Vad väntar du på? Det är bara att gå in på www.bokadero.se!

"Efter avslutad värnplikt sökte hon sig  till utlandsstyrkan i Kosovo. Andra dagen på utbildningen började de  sexuella trakasserier och mobbningen ifrån hennes närmaste kollegor."

Mer information om Emilia och hennes bok hittar du på http://www.emiliaahfelt.se

Trots en relativt kort tid på DAVA Foods har Eive redan fått erkännande för sitt arbete med att skapa en trygg och säker arbetsmiljö, och han berättar om sina erfarenheter.

Två klokheter jag tog med mig från samtalet med Eive:
* Lyssna och involvera medarbetarna i allt förändringsarbete
* Ta vara på potentialen i gnällspikarna

Hon har en bakgrund inom transportbranschen men efter att ha stött i glastaket fann hon sitt kall inom ledarskap och organisationsutveckling.

Utöver sitt arbete med Bossbloggen föreläser och utbildar hon om ledarskap och använder de erfarenheter som hon fått av sina år som sjuk i utmattningssyndrom till att inspirera andra till att jobba mer hälsosamt och hållbart. Men intervjuar också ledare, forskare och experter om allt möjligt inom ledarskap och arbetsliv.

Clara på LinkedIn
Bossbloggen

Vi fick ett riktigt bra samtal om mentala målbilder, psykologiska aspekter på arbetsmiljö och många tankar om hur vi skall arbeta bort stressen på arbetsplatsen.

Jenny Edner på LinkedIn
yourPerformance
Artikel om sexism

Linus har många strängar på sin lyra. Han har skrivit 10 böcker, varav  ”Introvert Den tysta revolutionen” (Forum) blev årets HR-bok 2013, utvald av Sveriges HR-förening och Personal & Ledarskap.

Linus Jonkman på LinkedIn
Linus egen hemsida
Prisjakts Kulturhandbok

Med en attityd av att ”leva som man lär” och stort fokus på medarbetarnas välmående arbetar Kristian dagligen med att skapa (till att börja med) Sveriges bästa arbetsplats.

Njut av en fantastiskt samtal om bland annat medarbetarhälsa, företagsvärderingar och konsten att slå samman företag.

Förra veckan vann Kristian även ”Årets HR-Profil 2018” som delas ut av ROI Rekrytering.

Kristian på LinkedIn
ROI Rekryterings HR FORUM

TIll vardags arbetar Lars-Olof för Länsförsäkringar som Rörelsechef, och blev även vald till Årets ledare 2017, med följande motivering:

”Årets ledare inspirerar verkligen andra med sitt stora engagemang. Personen har en outsinlig ambition att utveckla både verksamheten och sina medarbetare. Genom att vara en av bolagets vassaste omvärldsspanare ser årets ledare till att alltid ligga i framkant och leda alla omkring sig mot ständiga förbättringar.”

Med föreläsningen ”Ledarskap i en digital värld”så har Lars-Olof även snurrat runt bland andra företag och pratat om hur  man leder, hur man tar extremt ägarskap för sina uppgifter och skapar en en effektiv arbetsplats.

Lars-Olof på LinkedIn

Nu använder hon sina kunskaper för att utbilda företag och organisationer om hur dom blir bättre på att ta hand om sina medarbetare. Man utbildar bland annat om härskartekniker,  ledarskap och arbetsmiljö.

Relevanta länkar:
Karlsson&Wiktorsson
Sofia på LinkedIn
Boken Tolv talares tankar om kommunikation
Elinor Ostrom (inspiration)

Hennes doktorsavhandling ”Strävan efter värdighet” börjar med en situationsbeskrivning, som belyser den ökade avhumaniseringen av Servicearbetaren:

”Hon ramlar, på riktigt, ner från stolen och singlar ner på golvet. Utmattning, törst, hunger/../stress, you name it. De kunder som bevittnat händelsen ser något förfärade ut –det vill säga, alla utom en, som höjer sin röst. Irriterat utbrister han: Har ni inga fler kassörskor?!”

Helena har gått från arbetsvetaren till doktor och författande skrivarkonsult, och vilken resa det varit. Hennes publikationer i ämnet servicearbetaren har nominerats till bland annat ”Bästa avhandling i Sverige inom forskningsområdet arbetsliv och arbetsmiljö 2016″, och redan hennes examensarbete belönades med Personalvetarpriset för bästa arbetsvetenskapliga uppsats 2009.”

Helena kan servicearbetaren och dennes värld.

Vi har ett fantastiskt samtal kring bland annat snabbköpskassörskans vardag, vad arbetsgivaren kan göra för att förbättra arbetsplatsen och om kunden verkligen alltid har rätt.

För att komma i kontakt med Helena:
Hemsida: https://helenalundberg.com
Blogg: https://mellan-raderna.com

Motiveringen löd:

”Caroline Ekblom är en chef med ett engagemang i arbetsmiljöfrågor utöver det vanliga. Hon brinner för att skapa ett företag med struktur och väldefinierade processer. Med stor entusiasm ser hon till att förutsättningarna för säkerhet och trivsel är de bästa. Hennes vision är att företagets arbetsmiljö ska vara inte bara bra utan bäst, och det gör Caroline väl värd att uppmärksammas. Hon får 15 000 kronor.”

Caroline arbetar vardagligen på AA Logistik i Västerås, som Ekonomi- och HR-chef.

Vi fick en trevligt samtal om bland annat de utmaningar som hennes roll innebär, men också hur taggad hon är av uppgiften att bygga en fantastisk arbetsplats.

Prevent är ideell organisation som utbildar och informerar om arbetsmiljö.

”Klart att Malmö ska få en egen spelstudio”, tänkte man på huvudkontoret.
Sagt och gjort, nu ska det byggas spelstudio från grunden, och vi ska under ett år få följa med på denna resa.

Den lyckliga som tagit sig an detta uppdraget som Studio Manager är Sara Ponnert, med bakgrund från Pan Vision och Sony Ericsson Mobile, och som nu lämnar Media Evolution. I detta samtal pratar vi om utmaningar för spelföretagen, hur man bygger bra arbetsmiljöer och vikten av gott kaffe.

Utöver de vanliga tisdags-avsnitten, så kommer Arbetsmiljö&Hälsa-podcasten ha ett specialfokus på spelindustrin, varav detta avsnitt får anses vara startskottet.
Det kommer dyka upp som extra avsnitt med ojämna mellanrum, så håll utkik!

Nu, Sara Ponnert.

(Bilden tagen av Jesper Berg)

Vi är inte särskilt väl förberedda på att misslyckas i detta landet. Vi får priser för att vi deltar, vi får veta vi gjorde bra ifrån oss fastän vi kom sist.

Mina föräldrar har gjort allt för mig. Dom lärde mig tidigt att det är ok att det inte går som man vill, bara man gjort sitt bästa.

Men någonstans på vägen så ändrades mina tankegångar, trots mina föräldrars ord.

Efter två utbildningar (ca 2005) hade jag fortfarande inte jobb. Det skapade stor oro, för att jag var snart tvungen att lämna studentboendet och jag hade helt enkelt kört fast. Jag sökte mängder av jobb men fick inte ens samtal eller möten tillbaka. Resultatet ledde till min första panikångestattack, mitt ute på motorvägen när jag sommarjobbade med att köra Hemglass. Mitt på motorvägen så ”vet jag” att ”nu dör jag”. Jag var en millisekund från att stanna vid vägkanten, kl 21 på kvällen på motorvägen. Men nånting fick mig att trotsa den känslan, och köra vidare med pumpande hjärta och kallsvettningar. Jag visste bara att jag skulle hem, till säkerheten. Motorvägen och mörkret var faran.

Några år av panikångest är ingen bra grogrund för resistens mot misslyckande. Att inte ens våga gå ut på gatan, men samtidigt inte våga vara hemma själv inger inte självförtroende. Det ger ingen grund för att våga saker, att våga misslyckas. Det ledde till nattliga skakningar, fyra olika besök på akuten som till slut blev en remiss till hjärtläkare som sade ”Kom aldrig hit igen, det är inget fel på ditt hjärta”.

Den stora utmaningen var innebandyn, denna sport jag älskade att utöva. Så fort jag ansträngde mig så var det ”tryck över bröstet” och obehag. Jag höll ut i sex månader, sedan orkade jag inte ta den mentala fighten. Jag gav upp. Jag misslyckades i kampen mot ångesten. Det var ju inget fel på mig.

Skolan tror jag ligger mycket till skuld. Vi drivs på att får bra betyg, med det underförstådda hotet att kaos och elände väntar dom som inte pluggar vidare. Syokonsultentet målar upp skräckscenarion. Elever stressar över tentor och prov, och låser in sig i veckor för att plugga. Vi får besvikna lärare som ser det som mitt fel allena att jag inte förstod den komplicerade matteuträkningen. ”Vi provar igen Andreas…. 453 gånger 23 delat med kvadratroten ur 45…….”

Ridå.

Skolan skall bygga starka människor. Vi ska bli medlemmar av ett rätt ok fungerande samhälle i norra Europa. Men vi förbereds inte på misslyckande i skolan. Vi tillåts utforska världen inom väldigt små ramar. Gud förbjude att du inte vill eller orkar plugga, då är enda utvägen fattigdom och elände enligt familj och samhälle.

Klart det skapar stress! Vi har generationer av ungdomar som vuxit upp till osäkra vuxna, som inte hanterar ett ”nej” eller som tar motgång som ett katastrofalt misslyckande och blir deprimerade.

Samhället är inte ok med misslyckande. Att förlora jobbet ger många en känsla av misslyckande och ångest, istället för möjlighet att gå vidare mot andra mål. Det är ”synd” om dom som fölorar jobbet, och allt jobbigt i världen drabbar dem.

Att våga gå mot strömmen är heller inte accepterat. Vi ska leva efter en formel:

Studier→jobb→familj→ bil→ pension→ ”först nu leva livet” → dö.

Jag har läst mängder av sad stories om människor som jobbat hårt hela sitt liv, för att två dagar efter pension få en stroke och alla planer grusas. Människor som kanske hade andra tankar om hur dom ville leva men som inte vågade gå sin väg utan följde mallen. Till vilken nytta?

Varför kan inte samhället hylla dem som vågar försöka gå sin egen väg? Många gånger dras de som vågar gå en annorlunda väg ned av alla dom som inte vågar, som snackar skit och hugger i ryggen. Man önskar andra ett misslyckande, av ren avund. Det kan gälla så små saker som att någon kompis vill ändra sina kostvanor, för att folk ska bli osäkra och rycka undan stödet. ”Va, ska du sluta dricka sprit? Har du...]]>Varför är vi så rädda att misslyckas?

Vi är inte särskilt väl förberedda på att misslyckas i detta landet. Vi får priser för att vi deltar, vi får veta vi gjorde bra ifrån oss fastän vi kom sist.

Mina föräldrar har gjort allt för mig. Dom lärde mig tidigt att det är ok att det inte går som man vill, bara man gjort sitt bästa.

Men någonstans på vägen så ändrades mina tankegångar, trots mina föräldrars ord.

Efter två utbildningar (ca 2005) hade jag fortfarande inte jobb. Det skapade stor oro, för att jag var snart tvungen att lämna studentboendet och jag hade helt enkelt kört fast. Jag sökte mängder av jobb men fick inte ens samtal eller möten tillbaka. Resultatet ledde till min första panikångestattack, mitt ute på motorvägen när jag sommarjobbade med att köra Hemglass. Mitt på motorvägen så ”vet jag” att ”nu dör jag”. Jag var en millisekund från att stanna vid vägkanten, kl 21 på kvällen på motorvägen. Men nånting fick mig att trotsa den känslan, och köra vidare med pumpande hjärta och kallsvettningar. Jag visste bara att jag skulle hem, till säkerheten. Motorvägen och mörkret var faran.

Några år av panikångest är ingen bra grogrund för resistens mot misslyckande. Att inte ens våga gå ut på gatan, men samtidigt inte våga vara hemma själv inger inte självförtroende. Det ger ingen grund för att våga saker, att våga misslyckas. Det ledde till nattliga skakningar, fyra olika besök på akuten som till slut blev en remiss till hjärtläkare som sade ”Kom aldrig hit igen, det är inget fel på ditt hjärta”.

Den stora utmaningen var innebandyn, denna sport jag älskade att utöva. Så fort jag ansträngde mig så var det ”tryck över bröstet” och obehag. Jag höll ut i sex månader, sedan orkade jag inte ta den mentala fighten. Jag gav upp. Jag misslyckades i kampen mot ångesten. Det var ju inget fel på mig.

Skolan tror jag ligger mycket till skuld. Vi drivs på att får bra betyg, med det underförstådda hotet att kaos och elände väntar dom som inte pluggar vidare. Syokonsultentet målar upp skräckscenarion. Elever stressar över tentor och prov, och låser in sig i veckor för att plugga. Vi får besvikna lärare som ser det som mitt fel allena att jag inte förstod den komplicerade matteuträkningen. ”Vi provar igen Andreas…. 453 gånger 23 delat med kvadratroten ur 45…….”

Ridå.

Skolan skall bygga starka människor. Vi ska bli medlemmar av ett rätt ok fungerande samhälle i norra Europa. Men vi förbereds inte på misslyckande i skolan. Vi tillåts utforska världen inom väldigt små ramar. Gud förbjude att du inte vill eller orkar plugga, då är enda utvägen fattigdom och elände enligt familj och samhälle.

Klart det skapar stress! Vi har generationer av ungdomar som vuxit upp till osäkra vuxna, som inte hanterar ett ”nej” eller som tar motgång som ett katastrofalt misslyckande och blir deprimerade.

Samhället är inte ok med misslyckande. Att förlora jobbet ger många en känsla av misslyckande och ångest, istället för möjlighet att gå vidare mot andra mål. Det är ”synd” om dom som fölorar jobbet, och allt jobbigt i världen drabbar dem.

Att våga gå mot strömmen är heller inte accepterat. Vi ska leva efter en formel:

Studier→jobb→familj→ bil→ pension→ ”först nu leva livet” → dö.

Jag har läst mängder av sad stories om människor som jobbat hårt hela sitt liv, för att två dagar efter pension få en stroke och alla planer grusas. Människor som kanske hade andra tankar om hur dom ville leva men som inte vågade gå sin väg utan följde mallen. Till vilken nytta?

Varför kan inte samhället hylla dem som vågar försöka gå sin egen väg? Många gånger dras de som vågar gå en annorlunda väg ned av alla dom som inte vågar, som snackar skit och hugger i ryggen. Man önskar andra ett misslyckande, av ren avund. Det kan gälla så små saker som att någon kompis vill ändra sina kostvanor, för att folk ska bli osäkra och rycka undan stödet. ”Va, ska du sluta dricka sprit? Har du blivit]]>http://www.varhalsa.nu/?post_type=podcast&p=230Thu, 24 Aug 2017 12:24:00 +020008:33falsefull2323<p>Varför är vi så rädda att misslyckas?</p> <p>Vi är inte särskilt väl förberedda på att misslyckas i detta landet. Vi får priser för att vi deltar, vi får veta vi gjorde bra ifrån oss fastän vi kom sist.</p> <p>Mina föräldrar har gjort allt för mig. Dom lärde mig tidigt att det är ok att det inte går som man vill, bara man gjort sitt bästa.</p> <p>Men någonstans på vägen så ändrades mina tankegångar, trots mina föräldrars ord.</p> <p>Efter två utbildningar (ca 2005) hade jag fortfarande inte jobb. Det skapade stor oro, för att jag var snart tvungen att lämna studentboendet och jag hade helt enkelt kört fast. Jag sökte mängder av jobb men fick inte ens samtal eller möten tillbaka. Resultatet ledde till min första panikångestattack, mitt ute på motorvägen när jag sommarjobbade med att köra Hemglass. Mitt på motorvägen så ”vet jag” att ”nu dör jag”. Jag var en millisekund från att stanna vid vägkanten, kl 21 på kvällen på motorvägen. Men nånting fick mig att trotsa den känslan, och köra vidare med pumpande hjärta och kallsvettningar. Jag visste bara att jag skulle hem, till säkerheten. Motorvägen och mörkret var faran.</p> <p>Några år av panikångest är ingen bra grogrund för resistens mot misslyckande. Att inte ens våga gå ut på gatan, men samtidigt inte våga vara hemma själv inger inte självförtroende. Det ger ingen grund för att våga saker, att våga misslyckas. Det ledde till nattliga skakningar, fyra olika besök på akuten som till slut blev en remiss till hjärtläkare som sade ”Kom aldrig hit igen, det är inget fel på ditt hjärta”.</p> <p>Den stora utmaningen var innebandyn, denna sport jag älskade att utöva. Så fort jag ansträngde mig så var det ”tryck över bröstet” och obehag. Jag höll ut i sex månader, sedan orkade jag inte ta den mentala fighten. Jag gav upp. Jag misslyckades i kampen mot ångesten. Det var ju inget fel på mig.</p> <p>Skolan tror jag ligger mycket till skuld. Vi drivs på att får bra betyg, med det underförstådda hotet att kaos och elände väntar dom som inte pluggar vidare. Syokonsultentet målar upp skräckscenarion. Elever stressar över tentor och prov, och låser in sig i veckor för att plugga. Vi får besvikna lärare som ser det som mitt fel allena att jag inte förstod den komplicerade matteuträkningen. ”Vi provar igen Andreas…. 453 gånger 23 delat med kvadratroten ur 45…….”</p> <p>Ridå.</p> <p>Skolan skall bygga starka människor. Vi ska bli medlemmar av ett rätt ok fungerande samhälle i norra Europa. Men vi förbereds inte på misslyckande i skolan. Vi tillåts utforska världen inom väldigt små ramar. Gud förbjude att du inte vill eller orkar plugga, då är enda utvägen fattigdom och elände enligt familj och samhälle.</p> <p>Klart det skapar stress! Vi har generationer av ungdomar som vuxit upp till osäkra vuxna, som inte hanterar ett ”nej” eller som tar motgång som ett katastrofalt misslyckande och blir deprimerade.</p> <p>Samhället är inte ok med misslyckande. Att förlora jobbet ger många en känsla av misslyckande och ångest, istället för möjlighet att gå vidare mot andra mål. Det är ”synd” om dom som fölorar jobbet, och allt jobbigt i världen drabbar dem.</p> <p>Att våga gå mot strömmen är heller inte accepterat. Vi ska leva efter en formel:</p> <p>Studier→jobb→familj→ bil→ pension→ ”först nu leva livet” → dö.</p> <p>Jag har läst mängder av sad stories om människor som jobbat hårt hela sitt liv, för att två dagar efter pension få en stroke och alla planer grusas. Människor som kanske hade andra tankar om hur dom ville leva men som inte vågade gå sin väg utan följde mallen. Till vilken nytta?</p> <p>Varför kan inte samhället hylla dem som vågar försöka gå sin egen väg? Många gånger dras de som vågar gå en annorlunda väg ned av alla dom som inte vågar, som snackar skit och hugger i ryggen. Man önskar andra ett misslyckande, av ren avund. Det kan gälla så små saker som att någon kompis vill ändra sina kostvanor, för att folk ska bli osäkra och rycka undan stödet. ”Va, ska du sluta dricka sprit? Har du...[Special] Avsnitt 16: Madeleine Vall – fightern som blev amazon

I detta avsnitt, från maj 2016, får vi möjligheten att intervjua Madeleine Vall, en av Sveriges bästa fighters som bland annat syns för Reebok. En stark och klok profil att se upp till.

Vi fick en pratstund om att hitta kraft i svåra stunder, träningsscheman och hur livet kan överraska med nya möjligheter.

Mer information om Madeleine finner ni på hennes hemsida här.

Intervju i Expressen inför filmens premiär läser ni här.

Videon för Reebok finnes här.

Detta ämne, Glycidylestrar (samt 2- och 3-mcpd-estrar) bildas vid ett steg i raffineringsprocessen som kallas deodorisering då dåliga aromer avlägsnas. Oljan hettas då upp till 200 grader celsius. Dessa ämnen kan bildas i de flesta vegetabiliska oljor, men halterna som uppmätts i palmolja är 5–10 gånger högre. Denna rapport kom i maj 2016 redan, och Livsmedelsverket vill diskutera gränsvärden.

Helle Knutsen, en av doktorerna på EFSA panel sade följande:

”There is sufficient evidence that glycidol is genotoxic and carcinogenic, therefore the CONTAM Panel did not set a safe level for GE.”

OLW, Göteborgs Kex och Cloetta har på sistone börjat rensa ut palmolja ur sina produkter. Orkla Confectionery & Snacks Sverige, som bland annat har varumärken som OLW (chips, ostbågar, nötter), Göteborgs Kex (ballerina, digestive, saltiner) och Panda (lakrits), hade i slutet av 2016 tagit bort palmoljan i 98 procent av sina produkter och istället ersatt den med oljor från exempelvis solros, kokos och sheanöt.

Även Cloetta har fattat beslut om att fasa ut palmolja. Majoriteten av deras produkter ska mot slutet av 2017 vara fria från palmolja. 

Men Nutella då?

Italienska Ferrero är lite i epicentrum för det hela. Dom tillverkar Nutella, och det var där mediahysterin började med headlines som “Nutella gives you cancer” och liknande. Lägg till en intervju med bångstyriga italienska Pr-människor med uttalande som “Vi kommer ALDRIG ändra receptet” så är det som gjort för enkel klicka-och-dela-storm.

Ferrero, använder ca 185 000 ton palmolja varje år, enligt Reuters. Enligt hemsidan är palmoljan en av hemligheterna bakom den goda smaken.

“– Att göra Nutella utan palmolja skulle vara att tillverka ett sämre substitut, det vore ett steg bakåt”, har inköpschefen Vincenzo Tapella sagt till nyhetsbyrån.

Ferrero har hävdat att de använder en process där palmoljan inte värms upp över 200 grader vilket minimerar problemet.

Svenska Ferrero har ett uttalande på sin sida:

”Ja, Nutella är helt säkert att äta. Konsumenternas hälsa och välbefinnande är en absolut prioritet för Ferrero. I synnerhet är påståenden om att Nutella kan ge dig cancer på grund av att det innehåller palmolja oansvariga och utan vetenskapliga belägg.”

Jag har försökt i nästan tre veckor att få svar på frågor av Ferrero, men trots flera telefonsamtal och email

Kärlek & respekt,
Andreas

vi diskuterar ångest,fobier, sätt att hantera olika situationer och ger tips på hur man kan må bättre.

Ångestskolan på nätet

Ångestskolan på Facebook

Eric Bergström

Vi pratade träning, MMA, jante, entreprenörskap och annat kul. Häng med!

Foto: Ammi Mobacken

Vi kommer även lotta ut några böcker inom kort!

Anders på Bonnier Fakta: http://www.bonnierfakta.se/forfattare/h/anders-hansen/
Foto: Helen Karlsson, foto@bonnierfakta.se

VårHälsa på iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/varhalsa.nu/id1062293879?l=sv

I dagens avsnitt berättar jag om mina egna erfarenheter av panikångest, och hur jag fick kontroll på känslorna.

Bra boktips:
Roger Baker – Panik – att förstå och behandlaLåna på bibliotek: http://libris.kb.se/bib/8370455
Köp på engelska, som E-bok.

Christer L. Nordlund – Ångest, om orsaker, uttryck och vägen bort från den
Köpes här.

Bra organisationer:
Svenska ÅngestSyndromSällskapet: ÅSS
Ångestskolan

Vi fick en pratstund om att hitta kraft i svåra stunder, träningsscheman och hur livet kan överraska med nya möjligheter.

Mer information om Madeleine finner ni på hennes hemsida här.

Videon för Reebok finnes här.

för iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/varhalsa.nu/id1062293879?l=sv

Vi lyfter några appar som kan hjälpa dig på vägen för att nå de mål du satt och pratar om vilket mindset man skall ha för att lyckas.

Gott nytt år, och må du nå dina mål!

Hur ska man då göra för att hålla kursen igenom detta? Det tar vi upp i dagens avsnitt.

Tidningen Kollega lyfter en undersökning som pekar åt att så mycket som 7 av 10 tycker det är för mycket alkohol på arbetsplatserna:
http://iq.se/sv/press/2015/11/23/manga-tycker-att-det-dricks-for-mycket-pa-jobbet

En annan artikel om alkohol på arbetsplatsen:
http://www.kollega.se/chefens-ansvar-om-nagon-ar-full-pa-jobbet

Lider du av någon form av ångest, börja med att se över hur och vad du äter, och hur du reagerar. Det kan hjälpa dig till ett bättre liv.

Jag fick äran att intervjuas om kostens roll i detta i tidningen ÅSS Emellan, som är Ångestsyndromsällskapets tidning:

Andreas_angest (pdf)

Vi får en inblick i hans liv på resande fot, hans kampsportsengagemang på hemmaplan och bra tips. Du vill INTE missa detta.

Jag pratar alltså om PSG gör reklam för micropizzor. Zlatan gör reklam för glorifierat kranvatten. McDonalds försöker skoja till det med att Malmö Redhawks spelare tvingas in i en tight dräkt med en massa hamburgare. Jag tror det är en lokal kampanj, så eländet syns lite överallt. Idrotten misslyckas totalt här med sin uppfostrande uppdrag.
Dagens avsnitt diskuterar denna viktiga fråga, och ställer frågan: hur ska vi få ordning på situationen i idrotten?

För lite info på Samuel och hans resa: http://somo.se/blogg/wp-content/uploads/2013/01/JP-artikel-130131.png

Tips på bra appar:
Runkeeper Pro
Just 6 Weeks
Runtastics olika appar